Funderar du på att besöka Azorerna? Här får du många värdefulla tips från Gunilla Possenius för planeringen av din resa!
Azorerna – tredje bästa region i världen att besöka 2017 (Lonely Planet)
Ögruppen Azorerna (Açores) är Portugals västligaste utpost mitt i Atlanten, ca 150 mil i stort sett rakt ut från Lissabon. Azorerna, i likhet med Madeira en autonom region i Portugal, består av nio större öar – sinsemellan olika men alla är vulkanöar – fördelade på en sträcka på 60 mil samt ett antal mindre holmar (formigas, myror) mellan de östligaste öarna São Miguel och Santa Maria.
Öarnas sammanlagda yta är 2.355 km2 med São Miguel som den största ön (759 km2). Sedan Pico (446), Terceira (382), São Jorge (246), Faial (173), Flores (143), Santa Maria (97) samt de två små Graciosa (62) och Corvo på bara 17 km2. Att jämföra med Öland (1 342 km2), Bornholm (588), Orust (346), Tjörn (147) och Ven med 7,5 km2.
Folkmängden år 2015 var 245 766, fördelade på i storleksordning öarna São Miguel (138 213), Terceira (56.141), Faial (14.824), Pico (13.883), São Jorge (8.556), Santa Maria (5.652), Graciosa (4.339), Flores (3.699) och minstingen Corvo med 459 invånare.
Vilken eller vilka öar ska man välja och hur tar man sig dit?
Om man bara har möjlighet att besöka en av öarna väljer man antagligen den största, São Miguel. Men kanske resonerar man så, att om man nu tagit sig till Azorerna, bör man passa på att se fler öar än bara en.
De nio öarna ligger i tre grupper med São Miguel och Santa Maria närmast ”Portugal continental”, Flores och Corvo längst bort och de övriga fem mitt emellan.
Det går flyg och / eller båt / färja till och mellan öarna. Några av dem ligger också nära varandra. São Miguel och Terceira har direktflyg från Lissabon och andra ställen i Europa, förutom charterflyg. Flygplats med förbindelse till flera av öarna finns på São Miguel, Faial och Terceira. Alla öarna har flygförbindelser men kanske inte lika regelbundet året runt. Då får man ta båt eller färja, vilket är mest praktiskt mellan öarna inom den mellersta gruppen.
Historiskt har flyget varit viktigt på Azorena. Man har sitt eget flygbolag SATA www.sata.pt som liksom TAP www.flytap.com har direktflyg även från Europa.
Under andra världskriget upplät Salazár det neutrala Portugals flygbaser på Azorerna åt de allierade efter att tidigare ha låtit endast tyska ubåtar och örlogsfartyg tanka där. 1943 fick i stället britterna tillgång till de portugisiska flygbaserna vilket innebar vändpunkten i slaget om Atlanten. Året därpå fick amerikanarna bygga en liten flygbas på Santa Maria. 1945 byggdes ännu en och mycket större bas på Terceira som övergavs vid krigsslutet för den stora basen på Terceira där det även finns en liten flottbas.
Hur planerar man vistelsen på Azorerna?
Enklast är förstås att hitta en färdig resa med en researrangör som har både flyg och hotell. Kanske till och med med vistelse på flera öar. Kanske också med planerade utflykter och arrangemang. Sedan kan man ju själv välja vad man vill deltaga i eller bara få inspiration att ta sig runt på egen hand med en hyrbil. Öarna är ju inte så stora så det klarar man utan svårighet, speciellt om man inte ser språket som ett hinder.
Nästa beslut är då varifrån man reser. Från Portugal förstås! Så tänkte vi när vi i januari 2016 på nätet började se vilka färdiga resor det fanns – naturligtvis hur mycket som helst.
Men det vi fastnade för var en kombinationsresa med flyg till och hotell på två öar och möjlighet till dagsutflykt till en tredje: São Miguel och Faial med färja därifrån till Pico.
En charterresa med Solresor från Ängelholm, vår flygplats i Skåne! När vi övervunnit den initiala motviljan mot charteridén och läst närmare, fann vi att det var ett utmärkt upplägg. Samma hotellkedja centralt i Ponta Delgada, huvudstaden som ligger på São Miguel, och i Horta med hyrbil inkluderad på Faial.
Veckoresan i månadsskiftet juni-juli uppdelades så här: tidigt direktflyg Ängelholm-Ponta Delgada på São Miguel, nästa dag morgonflyg till Horta på Faial, tre dagar där med hyrbil inkluderad i priset, varav en dagsutflykt till ön Pico och sedan åter till Ponta Delgada för resten av vistelsen. Där hyrde vi bil på egen hand för att se ön.
Vi deltog alltså inte i resebyråns olika dagsutflykter, eftersom vi dels inte har några problem med portugisiskan, dels min man under sina tidigare åtta yrkesverksamma år i Portugal ansvarat även för Azorerna och varit där otaliga gånger. För min del var det däremot första besöket, men säkerligen inte det sista.
Azorernas turistbyrå www.visitazores.com ger ut utmärkta kartor över de olika öarna med samma upplägg: bra detaljerad karta över hela ön med all upptänklig information inprickad, allt från vulkaner och bensinstationer till likör- eller téfabrik, apotek och sjukhus, lekplats, surfing och golf. Dessutom på samma karta detaljkartor över de större orterna med likartad information samt kort presentation av historia och sevärdheter. Kartorna finns i regel att få också på flygplatserna.
Turistbyråns hemsida har all information man kan behöva. Vill man ha en guidebok i handen finns några att välja på för hela Portugal (Michelin, Lonely Planet, Första klass), men inte många för enbart Azorerna. Vi använde Fyris reseguide för Azorerna, enkelt men pedagogiskt uppbyggd ö för ö med många kartor, på svenska och i praktiskt format att ha med sig.
På alla öarna utom lilla Corvo kan man hyra bil hos Azorernas biluthyrningsföretag Ilha Verde www.ilhaverde.com som finns på flygplatserna och även inne i de större städerna.
På http://www.azoresrestaurants.com finns restauranginformation för alla öarna.
Klicka på remsan till höger (Açores), inte på önamnen under rubriken.
Klimatet
Azorerna har ett milt och behagligt klimat. Sommartid +14º- 25º, december-februari +10-17º, ibland frost på över 1.000 meter. Vädret kan fort växla mellan sol och vanligen kortvariga regnskurar. Man brukar säga att på en och samma dag kan fyra årstider upplevas. Havet är badbart i stort sett hela året, i februari omkring +16º och i augusti-september omkring +23º.
http://www.mittresvader.se/l/portugal/vadret-azorerna-temperatur-klimat.php
São Miguel
Ponta Delgada
Huvudstaden på Azorerna har naturligtvis otaliga hotell i alla prisklasser. Det är bara att googla! Det finns också många hotell och ”resorts” med golf och andra aktiviteter på andra platser spridda över ön.
Vi bodde på Royal Garden Hotel inne i Ponta Delgada, ett (i vår smak alltför) stort hotell men med gångavstånd till allt. Det ingår i kedjan www.investacor.com med systerhotell på Faial och Terçeira, vilket kan vara praktiskt om man vill besöka också några av de andra öarna. Resebyrån hade även ett mindre hotell, Talisman www.hoteltalisman.com mitt inne i stan vid gågatorna, samt flera på andra håll på ön.
Restauranger finns det gott om. Vår resebyrå hade en lista på 20-talet restauranger av olika karaktär. Som alltid frågade vi dessutom personalen i hotellreceptionen vart de själva brukar gå för att äta bra.
Middag åt vi på utmärkta Colegio 27 Grill & Jazz Club, rua de Carvalho de Araújo 27 (två gånger), elegant och spännande kök, svensk-ägt, levande musik ons-lör: fado, Cabo Verde-musik, jazz. Stängt måndagar. Boka bord colegio27(Replace this parenthesis with the @ sign)gmail.com eller mobil 910 441 214.
Vi prövade också Arriba, mexikansk, rua de Melo/hörnet rua Bettencourt, lite enklare ställe.
På samma gata fanns Adega nacional men den var stängd den dagen.
Lunch åt vi ute på Barcarola vid kyrkan, servering både inne och ute, allt från vanligt PT-kök till sallader. På gågatorna vid kyrkan fanns flera (ute)restauranger, en med vinotek provade vi. Men eftersom det inte var något speciellt fastnade inte namnet.
Andra restauranger på listan som också finns på http://www.azoresrestaurants.com och TripAdvisor: Palm Terrace Café (i hotel Talisman) – Tasca (tapas) – Alcides (kött) – São Pedro (biff på heisser Stein, man steker själv) – Anfiteatro (restaurangskola, på färjepiren i hamnen) – La Cantina (italiensk, på färjepiren i hamnen) – Casa Marisca (fisk & skaldjur, en bit bortanför hamnen) – Cais 20 (fisk & skaldjur, ännu en bit längre bort i São Roque).
Turistbyrån (turismo) ligger på strandpromenaden Av. Infante Henrique inte långt från kyrkan. Härifrån utgår många utflykter.
Inom stan kostar taxi Eur 5, fast pris. Minibuss inom stan linjerna A, B och C kostar Eur 0.50, kontant på bussen, ändhållplats vid Turismo. Annars är det enklast att promenera.
Vill man få ett grepp om staden Ponta Delgada kan man välja på olika rundturer:
Lagarta, lilla tåget med start och mål vid Largo 5 Outubre/fortet São Bras.
Fem olika turer (historisk, trädgårdar, utkanterna, stranden och kulturarv) Eur 7.50 per tur.
TukTuk vid turistbyrån på strandpromenaden Av. Infante Henrique inte långt från kyrkan.
Fiacre/hästdroska ungefär vid samma plats.
Ön São Miguel
Utöver Ponta Delgada finns två större städer Ribeira Grande på norrsidan och Lagoa på sydsidan, en bit bort från Ponta Delgada. Kör man kustvägen runt hela ön når man merparten av de mindre städerna: gamla huvudstaden Vila Franca do Campo, Povoação (där lunchade vi mitt i stan ute på Restaurante Jardim), Nordeste (gammaldags by) och sedan på nordvästra udden Mosteiro. Bebyggda trakter är det runt hela kustbandet men mestadels mindre byar.
Vägnätet är bra med både motorväg och vanlig väg. Det var bara utmed östkusten som vi råkade ut för vägarbeten, där det hade rasat, men det är säkert åtgärdat nu.
Det finns 350 vulkaner på ön São Miguel. De stora sevärdheterna (och turistmålen) är vulkansjöarna inne i landet.
På östra delen Lagoa das Furnas med nationalparkens mer än tjugo heta och aktiva källor, som påminner om gejser på Island eller Nya Zeeland. Man kryssar fram på spänger över leran bland kokande grytor (cozidos) nedgävda i den bubblande leran. Vill man pröva på en sådan måltid kan man beställa en gryta när man betalar inträdet när man åker in i parken.
I den botaniska trädgården (Terra Nostra-parken med anor från 1780-talet, grundad av USAs förste konsul på Azorerna) i Furnas finns Ungdomens källa, en stor bassäng framför hotellet Terra Nostra Garden. Det gulbruna heta vattnet som går att bada i, är rikt på järn så badkläderna kommer att färgas bruna varför en oöm baddräkt rekommenderas. Det lär vara en avkopplande upplevelse och kanske föryngrande. Vi prövade inte detta!
På västra delen av ön ligger de två stora kratersjöarna Lagoa Azul och Lagoa Verde med staden Sete Cidades, också namnet på själva vulkankratern. Sjöarna skapades enligt sägnen av ett kärlekspars tårar och kallas ibland Tvillingsjöarna. Det är faktiskt en klar skillnad mellan vattnets färg i de två sjöarna, den stora blå och den mindre grön.
Mitt inne på ön ligger ännu en vulkansjö, Lagoa de Fogo (Eldsjön), som bildats i en vulkankrater efter ett utbrott på 1500-talet. Av de tre stora vulkansjöarna på Azorerna anses den här vara den vackraste med turkosblått vatten som man också kan bada i. Men för att ta sig till sjön krävs en vandring längs med kraterkanten genom ett otroligt landskap.
Sandstränder finns framför allt i São Roque strax utanför Ponta Delgada, i Mosteiro på nordvästsidan, ett par ställen på norrsidan och på Praia do Lombo Gordo på östkusten. Annars är kustremsan oftast brant och otillgänglig – men med fantastisk utsikt som på östkusten en fin park vid Soussel och vid Ponta da Madrugada en fin liten rastplats med underbar växtlighet och promenadstig, grillplatser och toalett.
Ananasplantager finns strax utanför Ponta Delgada i Faja de Baixo och té-odlingar på norrsidan vid São Bras öster om Ribeira Grande. Hortensiahäckar och kossor överallt!
Andra aktiviteter
Naturligtivs finns en uppsjö av aktiviteter. Vi har inte prövat något av nedanstående så allt listas upplysningsvis utan att vara någon rekommendation. Gäller även för de andra öarna!
I vattnen runt Azorerna finns både delfiner och valar. Valfångst var förr en stor inkomstkälla och sysselsättning främst på Pico, dock förbjudet efter att Portugal kom med i EU 1986.
Men man kan åka på val- och delfinsafari och simma med vilda delfiner.
Fiske, djuphavs- och kustfiske, vandringar, jeepsafari, ridning, mountainbike, bergsklättring, fyrhjulingsturer, kanot i Lagoa das Furnas och Tvillingsjöarna, fågelskådning och golf (i Batalha och Furnas) kan man också ägna sig åt.
Några användbara länkar:
http://www.azoresgolfislands.com
Faial
Horta
Vår resa var som sagt en kombinationsresa mellan öarna São Miguel och Faial. Redan dag två bar det av med flyg från Ponta Delgada till Horta. På den lilla flygplatsen på Faial väntade en hyrbil (Ilha Verde) som ingick i resans pris. Turistinformation fanns vid disken intill.
Vi tog oss själva in till vårt hotell i huvudstaden Horta, om än med viss möda. Resebyråns vägbeskrivning hade missat att det strax före Horta fanns två vägar in till centrum, så vi körde fram och tillbaka ett par gånger. Sen gjorde vi som vi brukar, stannade en person utanför någon slags myndighetsbyggnad och frågade efter vägen. Han började förklara, men sade sedan ”Äsch jag kör före och visar vägen!”.
Faial Resort Hotel på en höjd fem-sex minuters promenad ovanför hamnen var också ett stort komplex men beläget i en park och med utsikt mot ön Pico en halvtimmes båtresa bort. Vårt rum hade egen uteplats så det kändes mer som bungalow än hotellrum.
Efter ankomsten gick vi direkt till det berömda Café Sport (grundat 1901 som Casa Açoreana) i hamnen. Horta, en av de få skyddade ankringsplatserna i hela Azorerna, är sedan mycket länge en plats för atlantseglare att mellanlanda på, för att proviantera, pusta ut och meddela sig med andra atlantseglare. Före mobitelefoner och internet kunde man lämna meddelanden på Café Sport. http://www.azoresrestaurants.com/peter-cafe-sport
Kaféet, som 1918 fick sitt nuvarande namn och den blå färgen på huset, har en gemytlig miljö med drinkar både inne och ute på en veranda tvärs över gatan, fullsmockat på bägge! Över en öl ellet ett glas vin kan man titta på alla segelbåtar och andra farkoster som lagt till för att bunkra. Ofta sitter just båtbesättningar av olika nationalitet här, glada att ölglaset står på fast mark. Traditionen bjuder att varje besättning som angjort Horta på kajen målar namnet på sin båt, nationalitet och besättning. Det är som en jättelik kombination av konstutställning och historieberättelse att gå runt på kajerna och beskåda detta.
I samma hus som kaféet finns Scrimshaw-museet med hundratals scrimshaw-arbeten (se nedan) av kaskelottänder, böcker med dedikationer och minnessaker från besökande sjömän.
Restauranger
Middag åt vi på Canto da Doca, http://www.azoresrestaurants.com/canto-da-doca
öppet alla dagar. Byggt som ett modernt skepp i hamnen, på Via Nova. Specialitet ”heisser Stein”, både kött och fisk, som man grillar själv vid bordet på stenplatta.
På hotellet sade de att man inte behövde boka bord. Det var smockfullt, inga bord lediga på närmsta timmen! Till kyparens irritation frågade vi då ett ungt par med en sexmånaders baby ensamma vid ett bord för sex personer, om vi möjligen kunde få sitta där. De blev jätteglada (och kyparen ännu litet surare). De visade sig vara fransmän på väg hem efter två års seglats till Västindien där de stannat i Guadeloupe och fött barn! Vi hade en jättetrevlig kväll med dem och väldigt god mat. Så vi återvände nästa kväll, men då hade vi bokat bord!
Sista kvällen åt vi på Genuino http://www.azoresrestaurants.com/restaurante-genuino också på Via Nova men lite längre bort. Kött och fisk med inspiration från hela världen. Genuino själv var seglare.
I Via Novas förlängning ligger Porto Pim med en fin strand vid foten av vulkankäglan Monte da Guía, en rejäl ”kulle” som utgör ett naturligt skydd för hamnen.
Horta är en fin liten stad med vitkalkade gamla hus, många med anknytning till telegraf-firmor, slingrande gator och kullerstensgränder, vackra torg och kyrkor. Men av Hortas kyrka från 1500-talet är klocktornet från 1700-talet vad som finns kvar efter en jordbävning, vilket ledde till att resten av kyrkan revs 1825.
Att Azorerna är vulkaniska öar märktes på Faial så sent som i september 1957, då invånarna under 14 dagar kände av mer än 200 jordbävningar. Den 27 september 1957 skedde så ett vulkanutbrott under vattnet utanför Faials västra spets, Capelo-halvön. Capelinhos-vulkanen fortsatte sin aktivitet i olika stadier under drygt ett år fram till 24 oktober 1958. Gasutsläpp, våldsamma explosioner, kilometerhöga svarta strålar av aska och glödande lava slungades en halv kilometer upp i luften. Redan i oktober hade en liten ö bildats som efter några veckor sjönk ner i havet. I början av november började utbrotten igen och en ny ö bildades som hängde ihop med Faial. När vulkanen lugnade sig i oktober 1958 hade Faial blivit 2,4 km² större, 300 hus helt begravts under vulkanaskan och över 2 000 människor blivit hemlösa.
Dåvarande senatorn John F. Kennedy från Massachusetts och hans kollega John O. Pastore från Rhode Island lade fram ett lagförslag där personer från Azorerna, som påverkats av vulkanutbrottet, tilläts invandra till USA. Många som förlorat hus och hem och odlingsmark accepterade detta erbjudande och lämnade sin hemö för USA.
Fyren i närheten av den nya udden, en av Azorernas äldsta fyrar, begravdes nästan helt av vulkanaskan men har senare grävts fram och utgör nu ett dystert vitt minnesmärke i den helt svarta omgivningen. Capelinhos-museet mitt i detta asklandskap är absolut värt ett besök.
Detta vulkanutbrott var dock inte den senaste seismiska aktiviteten på ön. I juli 1998 skakades Faial och närbelägna öarna Pico och São Jorge av en jordbävning (5,6 på Richterskalan). Åtta personer dog och 1 700 blev hemlösa.
Landskapet på Faial är, med undantag av just Capelinhos, vackert och leende med frodig grönska. I likhet med de andra öarna är hortensiahäckar i alla möjliga färger överallt förekommande som inhägnad mellan fält, åkrar och kohagar.
Faial är bara 21 km lång och 14 km bred. Från Horta går vägen runt hela ön, så hyr bil och kör runt ön. Mitt uppe på ön vid Cabeço Gordo (1 043 m) ligger Caldeiran, en vulkankrater med en sjö längst ned som torkade ut under Capelinhosutbrottet. Men slingriga vägar dit upp.
Olika slags aktiviteter finns naturligtvis också på Faial – gå in på länkarna under São Miguel.
På vår tur runt Faial (medsols från Horta) hittade vi efter besöket på Capelinhosutställningen ett lunchställe nära Praia de Norte, i Rumar alldeles vid kyrkan. Enkel lokal men god mat och förvånansvärt många gäster ute på vischan. Fin utsikt vid klart väder.
Scrimshaw
En för Azorerna speciell typ av hantverk är scrimshaw. Sjömän på valfångstfartygen började syssla med det på fritiden ombord redan omkring 1817 och fram till dess att valfångst förbjöds efter Portugals inträde i EU 1986. På ben och tänder från kaskelotvalar snidar man utsirade mönster, bilder och inskrifter. Hantverket fortlever ännu som hobby eller hos rent kommersiella tillverkare. Scrimshaw-butiker finns och det är fascinerande att se hantverket.
I min guidebok sägs att det inte är olagligt att tillverka, sälja eller köpa scrimshaw-föremål, däremot olagligt att föra ut scrimshaw-föremål från Azorerna. Om det gäller idag vet jag inte.
Pico
Madalena
Pico är en svart lava-ö med Portugals högsta berg, Pico, 2 351 m ö h (högre än Kebnekaise). Till huvudstaden Madalena går färja från bl a Horta på Faial, regelbundna turer, tar 30 min.
På Pico är enklast att hyra en taxi för dagen som kör en runt. Finns fem olika rutter till fast pris för taxi med resp 4, 6 och 8 passagerare.
Turistbyrån (till vänster när man kommer ut ur färjeterminalen, intill toaletterna) har en broschyr med förteckning över ATP:s (Associaçao Taxistas do Pico) chaufförer, även engelsktalande, och karta över rutterna och beräknad tidsåtgång.
http://www.visitazores.com/en/getting-around/taxis/pico
När vi kom ut fanns bara en taxi kvar, så vi tog den. En lyckträff: infödd Pico-bo som bott 27 år i franska Tours, men återvänt till hemön. Gabriel Melo kände ”alla” överallt och visade oss sitt Pico. Familjen hade i generationer sysselsatts i Picos främsta industri och levebröd, valfångst, men han ville inte bli valfångare som far och farfar eller harpunerar-officer som brodern utan utvandrade. Efter att Portugal kommit med i EU 1986 förbjöds valfångsten. Nu har denna stolta tradition omvandlats till turistmål, men präglar fortfarande livet på Pico.
Norrsidan: de svarta byarna, Porto Cachorro i närheten av flygplatsen och några till, alla med hus byggda i svart lava med röda eller gröna dörrar och fönsterluckor. Mycket effektfullt om än litet dystert. I Cachorro nere vid vattnet finns en liten souvenirbutik som också har hemlagade likörer. Ägaren insisterade på att vi skulle smaka olika likörer trots att vi inte köpte, kanske för att han var god vän med vår taxichaufför.
São Roque do Pico valfångstfabriken (Fabrica da Baleira) i hamnen, numera synnerligen intressant museum över denna tidigare livsviktiga näring på Azorerna, förbjuden 1987 av EU.
På yttersta spetsen på östsidan, byn Mantenha med utmärkta fiskrestaurangen Ponta da Linha.
Vår taxichaufför kom från just Mantenha, annars hade vi aldrig hittat restaurangen.
Sydsidan: i Lajes do Pico på sydsidan fint, men annorlunda, museum över valfångstindustrin, inrymt i tre gamla båthus. Plus ett litet museum i en av de svarta byarna utmed vägen.
Pico är också känt för sina utmärkta vita viner: Terras de Lava, Frei och några till. De odlas i fyrkantiga små inhägnader innanför skyddande murar av svart lava och hela vinodlingarna är också omgärdade av höga lavamurar som skydd mot vinden. Picos unika typ av vinodling är sedan 2004 en del av Unescos världsarv. I Areia Larga strax söder om Madalena finns Cooperativa Vitivinicola som vardagar kan ta emot besökare. http://www.picowines.net
Inne i Madalena vid kyrkans lilla torg finns en trevlig uteservering / bar med lokal prägel där man kan ta sig ett glas Terras de Lava i väntan på att ta färjan tillbaka till Horta.
Pico fick bara ett dagsbesök av oss men är värt ett längre besök. För hotell, restauranger och aktiviteter gå in på www.visitazores.com .
Ovanstående är bara några tips från vår vecka på tre av Azorernas nio öar. Sevärdheter och annat som står i guideböcker är med flit utelämnat, eftersom man lätt kan läsa sig till sådant.
Men jag rekommenderar verkligen ett besök på Azorerna! Det är otroligt vackert med grönska, hortensior och kossor i ett mycket skiftande landskap med höga berg, raviner, ängar på bergsbranterna, små fina byar och överallt havet. Det är bara att njuta – Boa viagem!
Gunilla Possenius, februari 2017
